Vad kan vi då förvänta oss av detta Castlevania-spel? Svårt att säga med tanke på att det inte finns någon info överhuvudtaget om spelet, annat än titeln. Om vi tittar på de tidigare spelen i Rebirth-serien, Gradius och Contra, är det dock lätt att dra slutsatsen att detta Castlevania kommer vara mer likt sina föregångare på 8- och 16-bitarsmaskinerna än de metroidvania-spel som kommit på senare år. Hur mycket jag än gillar Castlavania-spelen till DS så blir jag litet varm i hjärtat när jag tänker på möjligheten att ett nytt klassiskt Castlevania kanske släpps inom kort. Konami har ju, liksom Capcom, ett gott öga för plattformsspel så jag tror inte de kommer göra oss besvikna. Och med ”oss” menar jag alla vi som önskar oss gamla hederliga spel då och då som för att väga upp de själlösa grafikorgier som släpps titt som tätt nu för tiden.

Jaja, personligen kan jag knappt vänta på mer info om detta spel, ska bli sjukt spännande att se hur det artar sig.

Avslutningsvis vill jag tipsa om att Bust-A-Move (eller Puzzle Bobble som det egentligen heter) kommer släppas på Xbox Live nu på onsdag! Hurra! Det var liksom på tiden…

1) Halo ODST

Enspelarkampanjen i ODST må vara tråkig och kort men flerspelarläget Firefight väger upp det tio gånger om. Personligen har jag nog aldrig känt att ett spel varit värt pengarna enbart för ett flerspelarläge innan jag placerade mina labbar på Halo ODST. Firefight är i korta drag Bungies version av ett horde-mode. Du, tillsammans med upp till tre polare, kämpar för att överleva våg efter våg av successivt svårare fiender. Så enkelt är det i grund och botten. Svårighetsgraden ökas bland annat genom olika skulls (ni som inte känner till vad skulls i Halo-termer är kan klicka… här) aktiveras när man når olika nivåer. Bara en sådan sak som att man på vissa nivåer måste slå till fiender i närstrid för att få tillbaka liv förändrar taktiken radikalt. Jaja, hur som helst, sjukt kul är det. Köp ODST. Bara för Firefight. Och kanske för att man får med hela Halo 3-flerspelarsviten + några nya kartor på en separat skiva.

2) Dingoo A320

Dingoo är en bärbar spelmaskin från Kina, ni vet, en sådan där som ser ut som ett förbjudet lovechild mellan en PSP, GBA Micro samt en halv DS Lite. Denna lilla krabat kommer med ett flashminne på 4 GB och möjligheten att spela SNES, NES, GBA samt Mega Drive-spel (för att nämna några, finns det emulerat så funkar det på Dingoo. Nästan i alla fall). Just nu sitter jag på luncherna och spelar Mega Man 2 och Mother 3 (uppföljaren till dunderspelet Earthbound på SNES. Släpptes på GBA men aldrig utanför Japan. Finns en patch som översätter spelet men det tänker jag skriva om vid ett senare tillfälle). Sjukt nice liten maskin är det. Förutom spel kan den även visa film, spela musik användas som radio samt som E-book-läsare. Kolla här för mer info.

3) ICA Maxi i Jönköping säljer flera produkter ur Boylan Bottling Co.s sortiment. Niiice! Avnjöt en iskall Ginger Ale när jag spelade Halo 3 inatt (spelade mot clan AIDS förresten, hur konstigt är inte det?). Hoppas detta gäller för fler ICA Maxi-butiker runt om i landet, det är verkligen läsk i världsklass vi pratar om här!

Okej, nu ska jag väl komma igång med bloggen igen tror jag. Under de kommande dagarna blir det nog mer Dingoo och Mother 3 på  bloggen skulle jag tro.

I fredags släpptes Contra ReBirth som WiiWare-spel på Virtual Console. Contra ReBirth är, precis som namnet antyder, en nyversion av klassiska Contra (eller Probotector som det fick heta på våra breddgrader, litet ballare om ni frågar mig) och behåller därför alla särdrag som gjorde de tidiga spelen i serien riktigt bra.

Svårighetsgraden är naturligtvis hög, mycket hög. Det vore inte Contra annars. Jag spelade en halvtimme nu på morgonen och lyckades ta mig till tredje bossen med spelet inställt att ge mig sju liv (standard är tre, självplågeri kanske?). Nu kanske någon tänker ”tredje bossen på sju liv, första gången han spelar spelet? Men det låter ju inte så farligt?” då vill jag tillägga att spelet även ger spelaren oändligt antal continues och checkpoints som gör att man inte behöver börja om från början av banan när man får Game Over. Tredje banans sista checkpoint är ca två eller tre minuter från bossen och mitt personbästa under de fyra försöken jag gav det var att ta mig igenom den biten och bara dö fem gånger. Svårt. Mycket svårt. Men roligt svårt ändå.

Att spela med en polare är ju dock det bästa med Contra och det har jag inte hunnit prova ännu men jag kan inte tänka mig annat än att det är grymt som tusan. Som ni ser på bilderna är grafiken på någonslags 16-bitsnivå men med fler balla effekter och en massa saker som rör sig samtidigt utan att det flimmer och dylikt man var van vid på 90-talet. Spelet låter också ganska så bra med passande musik och lagom nostalgiska ljudeffekter.

Contra ReBirth finns på WiiWare och kostar 1000 poäng. Det känns lätt värt det, sådana här spel tröttnar man inte på i första taget ändå. Bra initiativ av Nintendo att släppa sådana här spel till Wii men man drabbas ju ändå av tanken ”har jag verkligen köpt en maskin för 3000:- för att spela spel från 80- och 90-talet?”. Svaret lutar åt ”ja” ju längre tid som går…

Återkommer med kommentarer på Cursed Mountain vad tiden lider.

Det kommer mer…

och mer…

och slutligen…

That’s all folks!

Då får jag väl importera den från VG+, det blir ju billigare ändå.

I en uppdatering till PS3:an tidigare i år gimpade Sony blu ray-spelarens kapacitet för regionsfria filmer ganska rejält. Uppdateringen gjorde det omöjligt att spela upp visa regionsfria filmer från våra breddgrader, filmer som innehöll, låt mig tänka efter, data som skulle spelas upp 1080/i 50hz. Någonting som en PS3:a med region A-spelare inte klarar av. Före uppdateringen var PS3:an smart nog att hoppa över sådan data men efter uppdateringen gav den helt enkelt upp att ens försöka spela resten av skivan när en sådan dataström påträffades (dataström? ja men vad fan ska jag kalla det då?). Mycket osnyggt. Vissa regionsfria filmer gick jättebra att se, vissa gick bra att se så länge man nöjde sig med att välja språk och inte liksom kände för att se själva filmen.

Givetvis vägrade Sony kommentera felet, felkoden som dök upp när felet inträffade hänvisade till någonting så irrelevant att det lika gärna kunde ha varit en varning för rymdstrålning. Ett antal uppdateringar släpptes men ingenting hände med den gimpade blu ray-firmwaren. Inte förrän nu i alla fall.

I och med uppdatering 3.0 har Sony löst problemet. Antingen lyssnade de på sina kunder (troligtvis inte. Voice chat? Hallå?) eller också kastade de in ännu en apa i programmeringslabbet som av en ren händelse lyckades fixa steken (väldigt troligt).

Apor eller inte, jag måste ändå tacka Sony för att de tog sig i kragen och löste problemet (som de iofs själva skapat). Nu kan jag äntligen se Rambo IV.

PS3 Slim alltså, för den som undrar. PS3 Slim kommer i en omdesignad låda som är markant mindre och mycket mer lätthanterlig än den till de PS3-modeller som funnits ute hittills. Detta är kanske inte så konstigt med tanke på att PS3 Slim är sjukt mycket mindre än sina äldre bröder och systrar. När man ställer dem sida vida sida ser man verkligen hur gigantisk den gamla PS3-maskinen är. Gigantiskt ful dessutom, om man jämför med den nya.

Den enda skillnaden vi upptäckte när vi startade maskinen var att PS3-logon är omgjord (Spider-Man-fonten is no more) och ja, det var väl det. Vi försökte byta hårddisk i maskinen men det var inte så lätt som att flytta hårddisken från den gamla PS3:an till den nya, PS3 Slim kräver tydligen att man formaterar hårddisken innan den kan använda den. Aningen konstigt men ingen stor grej ändå. Gäller ju bara att man gör back up på allt man vill spara.

Det bör nämnas att PS3 Slim är tyst. Väldigt tyst. Vi hörde inga fläktljud alls och den surrade mer eller mindre ohörbart när vi lallade runt i menyerna. Dock upplevde vi att den lät högre än den gamla PS3:an när vi spelade upp en BD-film. Läsaren surrade en del. Förmodligen är det nog så att läsaren inte alls låter mer än den i den gamla modellen, däremot blev kontrasten märkbar i och med att PS3 Slim inte har några hörbara fläktljud.

Hur som helst, PS3 Slim känns som en grymt bra uppgradering av PS3:an och jag blev riktigt sugen på att byta in min gamla maskin mot en ny och fräsch enhet. Hade det inte varit för att min PS3 är begåvad med en region A BD-spelare så hade den gamla trotjänaren fått gå i pension 1:a September.

Fred vare med er!