Contra ReBirth

I fredags släpptes Contra ReBirth som WiiWare-spel på Virtual Console. Contra ReBirth är, precis som namnet antyder, en nyversion av klassiska Contra (eller Probotector som det fick heta på våra breddgrader, litet ballare om ni frågar mig) och behåller därför alla särdrag som gjorde de tidiga spelen i serien riktigt bra.

Svårighetsgraden är naturligtvis hög, mycket hög. Det vore inte Contra annars. Jag spelade en halvtimme nu på morgonen och lyckades ta mig till tredje bossen med spelet inställt att ge mig sju liv (standard är tre, självplågeri kanske?). Nu kanske någon tänker “tredje bossen på sju liv, första gången han spelar spelet? Men det låter ju inte så farligt?” då vill jag tillägga att spelet även ger spelaren oändligt antal continues och checkpoints som gör att man inte behöver börja om från början av banan när man får Game Over. Tredje banans sista checkpoint är ca två eller tre minuter från bossen och mitt personbästa under de fyra försöken jag gav det var att ta mig igenom den biten och bara dö fem gånger. Svårt. Mycket svårt. Men roligt svårt ändå.

Att spela med en polare är ju dock det bästa med Contra och det har jag inte hunnit prova ännu men jag kan inte tänka mig annat än att det är grymt som tusan. Som ni ser på bilderna är grafiken på någonslags 16-bitsnivå men med fler balla effekter och en massa saker som rör sig samtidigt utan att det flimmer och dylikt man var van vid på 90-talet. Spelet låter också ganska så bra med passande musik och lagom nostalgiska ljudeffekter.

Contra ReBirth finns på WiiWare och kostar 1000 poäng. Det känns lätt värt det, sådana här spel tröttnar man inte på i första taget ändå. Bra initiativ av Nintendo att släppa sådana här spel till Wii men man drabbas ju ändå av tanken “har jag verkligen köpt en maskin för 3000:- för att spela spel från 80- och 90-talet?”. Svaret lutar åt “ja” ju längre tid som går…